tisdag 7 december 2010

Det var inte teddybjörnen Fredriksson...

Teddybjörnar brukar ha för vana att vara ganska snälla och goa varelser. Men jag träffade en teddybjörn som inte all var go och glad. Det var rent av en hiskelig teddybjörn jag stötte på.

Han var stor och fluffig. Lika lång som en människa men med en teddybjörns fysik. Självfallet gick han på två ben och han studsade fram när han gick på ett mycket ondskefullt glatt sätt. Han gick som en blodtörstig treåring skulle gå ungefär fast med lite större kliv.

Hans ansikte var glatt och oskuldsfullt men kunde på ett par sekunder helt byta anlete. Från att ha en relativt tom och intetsägande blick med ett brett leende kunde det byta form till ett lömskt, elakt flin och aggresiv psykotisk blick. Det var som att hela björnen föll under ett mörker.

Hans uppdrag var att skövla själar från vilsna barn. Att skövla en själ är bland det ondaste någon kan göra, speciellt mot ett barn. Det går ut på att avlägsna själen från kroppen på offret och att sedan låsa in själen i en speciell behållare. Det finns många på andra sidan som samlar på människornas själar. Speciellt barns själar är populära då de innehåller mer livskraft vilket ökar dess värde. De är också relativt oskyddade då de fortfarande har kvar sin oskuldsfullhet och ofta naivitet vilket gör dem till enkla offer för björnen.

Anledningen till att det här monstret har tagit formen som en teddybjörn är för att locka till sig barn då det är något de känner igen. Dock ger jag här ett varningens ord. Jag har sett in i hans mörka ögon och jag har hört hans maniska röst och det finns inget gulligt eller gott där inne.

Håll era barn tätt intill er och lär dem att se upp för stora teddybjörnar när de är ensamma!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar