Påven, Gustav och jag: En liten sparv

Dagen därpå: Jag vaknade av att Lille Sparv hackade mig lite försiktigt i tinningen. Han brukade göra så på morgonen när han var ovanligt glad. Han hade gråa vingar med gula ränder längs magen som gick upp till de svarta ögonen som såg ut att vara täckta med maskara. En enastående varelse, tänk att få in så mycket färg på en så liten yta. Det får en nästan att bli religiös. Det får jag absolut inte säga till Påven, då blir han helt till sig.